miércoles, 12 de noviembre de 2014

Vad ska de bli av Spanien? (3). Baskien: “En baskisk stat utan fattiga”


Den 123 km långa mänskliga kedjan mellan Pamplona (Iruñea) och Durango den 8 juni. Över 150.000 basker deltog i arbetet för en egen stat.




Vad ska de bli av Spanien? (3)

Baskien: “I Baskien har de objektiva faktorerna mognat för att skapa en baskisk modern stat med en avancerad demokrati”


Av Dick och Mirian Emanuelsson
Intervju [Video-audio] med TxuTxi Arriznabarreta, språkrör för Nätverket för Självständighet i Baskien:


http://vimeo.com/album/1885649/video/96026438
La lucha por la Independencia del Euskal Herria (País Vasco) from Dick & Mirian Emanuelsson on Vimeo.



De är över 25 000 basker som med sång, instrument och dans promenerar i feststämning på Pamplonas gator. Det är Aberri Eguna, eller på svenska; den Baskiska Nationaldagen som firas den tredje söndagen i april varje år.
Flamman träffar TxuTxi Arriznabarreta som är språkrör för Nätverket för Självständighet som arrangerar festligheterna som efter ett kort möte i närheten av Pamplonas världsberömda tjurfäktningsarena fortsätter i Gamla Stan. Krogar och torg är fyllda av människor denna glada söndag.

Kanske det är baskerna mer än någon annan av Spaniens olika nationaliteter som bokstavligen har slagits för självständighet. Det baskiska nationalistpartiet PNV bildades redan 1895. Ur detta har flera olika strömningar uppstått och 1958 bildades Euskadi ta Askatasuna, på baskiska för “Baskerlandet och friheten”, mer känt som ETA.



Medan PNV är ett center-högerparti som tidvis har regerat i det autonoma baskiska regeringen med stöd av socialisterna, och tidvis med stöd av Partido Popular, så har den brokiga baskiska patriotiska vänstern (Izquierda Arbertzale) sedan 2012 allt mer definierat och konsoliderat sig som en stark vänsterkraft. För varje fredsutspel som ETA har gjort, det senaste om att lägga ned och överlämna vapnen definitivt, har regeringen Rajoy svarat med fängslanden med hänvisning till antiterroristlagstiftningen. När Rajoy isolerar fler baskiska politiska fångar, går 130.000 basker ut på gatorna i Bilbao och kräver att Rajoy respekterar de universella rättigheterna, som till exempel rätten att sitta fängslad i närheten av sin familj. Bara sex av 492 politiska baskiska fångar återfinns i baskiska fängelser.

Det är på den sylvassa knivegg som den samlade vänstern ska verka, medveten om att varje ord måste vägas på guldvåg för att inte riskera att olagligförklaras som man gjort så många tidigare.

Hur ser då TxuTxi på framtiden?
– Aberri Eguna visar att baskerna vill ha självständighet. Vårt Nätverk är ett brett nätverk vid sidan av de politiska partierna och i det ingår alla de personer som vill arbeta för en baskisk stat i framtiden. Vi menar att självständigheten ska vara modern och progressiv enligt det 21:a seklet och ska motsvara det baskiska samhällets mångfald.

Han säger att ordet “demokrati” misshandlas hela tiden. Han anser att demokratiseringen av samhället ska vara ett permanent sökande. För i Baskien har de objektiva faktorerna mognat för att skapa en baskisk modern stat med en avancerad demokrati.

Kunskapen och kännedomen om Baskien är minimal och med den blir fördomarna stora. Bilden vi har pumpats med under de senaste 50 åren är bombattentat utförda av ETA. Den förkrossande majoriteten av medierna och det de publicerar generaliserar och manipulerar grovt den baskiska kampen för en egen stat, menar TxuTxi Arriznabarreta.

TxuTxi Arriznabarreta.

– Övergångsperioden med början 1976, efter att Franco hade dött 1975, formaliserades i en ny författning med påtvingade autonoma regioner. Det är som att tvingas att dricka kaffe kollektivt. Motståndet mot denna lag om autonoma regioner var stor i Katalonien, Baskien och delvis i Galicien och för eller senare visste vi att den skulle haverera, vilket vi nu ser med händelserna i Katalonien. Vad vi behöver nu är en revision och ett omarbetande av det som med åren har blivit ett plåstrande på ett misslyckat projekt.

Målet för Arriznabarreta är folkens rätt i Spanien att själva få bestämma om de vill vara kvar inom den spanska statsbildningen. Eller hitta andra former, som till exempel en egen stat.

– Det handlar inte om ett brytande med de olika spanska folken. Tvärtom. Jag tror att det finns tillräckligt utrymme för att vi ska fortsätta att samarbeta på alla nivåer. Men regeringen (Rajoy) i Madrid stänger i stället alla möjligheter för våra folk att bestämma. Det hände till exempel inte i Skottland, exemplariskt demokratiskt föredöme där bägge parter var överens om att om självständighetsalternativet hade vunnit, skulle bägge parter fortsätta att samarbeta i övergången till en skotskt suverän stat. Och det är det mest logiska.

Men i Spanien och Frankrike, säger TxuTxi, tänds en varningslampa och de skriker om att “vi befinner oss i det 21:a och inte i det 20:e seklet”!

– Men i det 20:e seklet hade vi 50 stater, nu har vi 200, rakt motsatt riktning vad de predikar! När stormakterna har intresse av att skapa nya stater för sitt eget intresse, sätter de in allt de har, kontrar självständighetsledaren.




Se videon från 9 november, 2014 hur 10 000 basker i Donostia (San Sebastian) upprättar en gigantisk mosaik med kravet på en egen suverän baskisk stat.






I kampen mot Francodiktaturen var det ingen som gjorde skillnad i Baskien om antifascisten var född i Baskien eller inte. Den gemensamma kampen var riktad mot diktaturen. TxuTxi menar att arbetet i skapandet av en baskisk stat måste ha samma bredd.
– Nätverket vill dra in också de som inte tillhör den baskiska vänstern. För så skapar vi en pluralism. Men också de som har invandrat till Baskien, i dag ungefär halva befolkningen, ska vara delaktig i bygget av den nya staten, det är en demokratisk och progressiv ståndpunkt som vi förfäktar. Många av dagens ledare i den baskiska vänstern har spanska efternamn. Det är denna breda massiva rörelse som ska skapa det sociala trycket mot makten. I Katalonien har man lyckats med det.

Hur ser Nätverket på de steg och beslut som ETA har tagit; eldupphör år 2010 och beslut att upphöra med den väpnade kampen och överlämna vapnen till en internationell kommission, undrar jag.
– Många sammanfattar den politiska konflikten i Baskien med de 56 åren av väpnad kamp som ETA har existerat. Men så är det inte. Den väpnade kampen är en konsekvens av den politiska konflikten. Vi har vårt ursprung sedan 1000 år, från kungadömet Navarra, ett av de viktigaste riken i Europa med eget territorium och eget språk. Sedan 1512, då Baskien försvann som statsbildning, har kampen pågått för att återerövra denna status (från tiden innan 1512). Under denna tid har det utkämpats både krig och revolutioner fram till det 20:e seklet, bland annat bildandet av den spanska republiken och den efterföljande kontrarevolutionen och inbördeskriget.

Aberri Eguna, eller på svenska; den Baskiska Nationaldagen


Under Francos nära 40 år vid makten “förspanskades” hela samhällslivet trots att diktatorn själv var galicier. Men det första han gjorde var att upphäva den federala status och autonomi som Republiken hade tilldelat Galicien.
Det baskiska språket förpassades och förbjöds i skolorna, parallellt med en fruktansvärd repression som hade som mål att förtrycka och skrämma folket till passivitet och tystnad. Det är med den bakgrunden som ETA bildades och inleder den väpnade kampen mot diktaturen. Den så kallade “övergången” till demokrati (La Transicion) gav heller inte vad baskerna hade kämpat för, säger Arriznabarreta.

– ETA har tagit beslutet att ensidigt lägga ner den väpnade kampen och är beredda att lämna över sina vapen. Vad som har uppstått är ett nytt scenario, inte så att orsakerna till den väpnade kampen har upphört utan att möjligheterna till att övervinna den väpnade konfrontationen har infunnit sig. Vad som är viktigt är att sätta sig ner och diskutera orsakerna till den väpnade konflikten.

Representantes för ETA överlämnar ett axplock av sin vapenarsenal till representanter
från den Internationella Övervakningskommissionen i början av 2014. I kommissionen ingår
internationella personligheter. Men Rajoy vägrar att ens sätta sig vid förhandlingsbordet.


Om tio år, hur ser kampen för självständighet ut, vad har hänt under dessa år?
– Jag tror att det under de närmaste åren kommer att hända saker. Det baskiska samhället kräver att man hittar en lösning på orsakerna till den väpnade konflikten. Från den spanska statens sida kommer det säkert att läggas fram andra förslag till “federala” lösningar och en speciell behandling för Katalonien och Baskien.
– Men de kommer att komma sent. Och de är dumdristiga. De är fast i sin gamla imperialistiska roll med ett högmod som ser ner på alla andra. De är militaristiska med sabeln i sin hand och om de tar ut stridsvagnarna på gatorna, då är jag övertygad om att vi är nära självständigheten. Humor och optimism, är något som du inte får förlora, säger TxuTxi Arriznabarreta och skrattar hjärtligt.

Mänsklig kedja på 125 km

– Res till Baskien men gör det utan fördomar. Ta del av vad folk tycker och säger, inte vad massmedia hävdar för den har i alla år bara publicerat stereotypa versioner om verkligheten i Baskien. Utanför Baskien beskriver de oss som krigiska men vi är ett folk som är för freden, säger en nästan luttrad Arriznabarreta.
– Jag känner mig inte som en nationalist, jag känner mig som en del av en nation, men inte som den klassiska nationalisten. Jag känner mig istället som självständighetskämpe, ett socialt projekt för folket, rättvisa och för framtiden.



Några veckor efter intervjun med TxuTxi Arriznabarreta, bildades en 125 kilometer lång mänsklig kedja i Baskien, från Iruñea (Pamplona) till Durango. Kravet var baskernas rätt att få bestämma över sin framtid. Mer än 150.000 basker utgjorde kedjan som organiserades av rörelsen “Det ligger i våra händer”. På vissa platser stod baskerna i dubbla led på grund av det stora antalet som deltog.